jihan

Gott Folk!

Nu är jag tillbaka och uppdaterar er lite om vad som hänt under tiden jag varit borta.

Min Laptop har inte gått att använda, detta eftersom att kontakten inte passade i adaptern, så vi frågade på vårt hostel ifall de visste vart man kunde få tag på en, och det visade sig att de hade en massa kvarglömda adapters i en låda, så vi fick en som fungerade.
   Vi försökte få tag på en WWOOFplats, (World Wide Opportunities on Organic Farms (arbeta för mat och husrum)) eftersom att det skulle bli förjävla dyrt att bo på hostel. Men lyckades inte hitta något som hade plats.
Dagen efter så ringde vi en massa WWOOFställen och hittade tillslut ett, Anna och Allan Grant, i Fairfield, strax utanför Dunedin. Vi gick även till Vodafone för att fixa trådlöst internet, men fick vänta till morgondagen, så att de kunde kolla våra uppgifter.

Den 24:e gick vi tillbaka till Vodafone för att skriva på lite papper och få vårt vodem (vodafonemodem), men det visade sig att de inte hade några vodem på lager, så vi fick återkomma nästkommande dag, och det gjorde vi, så nu har vi internet! Det var i alla fall vad vi trodde, det visade sig att det inte fungerade.

Den 25:e, fredag, så var det dags att checka ut, vi skulle hem till Anna och Allan, det var kallt och regnigt och vi hade ingenstans att ta vägen, men personalen på vårt hostel var snälla och lät oss stanna tills det var dags att åka. Så klockan 15 så tog vi en taxi till tågstationen, kallt och jävligt och en massa kineser som sprang runt och fotade överallt. Men 15:30 så kom Anna och hämtade oss, en kvinna i 60 årsåldern med en tysk brytning (hon var från Schweiz), hon hade en pojke med sig, James… jag tror att han går på skolan hon jobbar på, en skola för mentalt och fysiskt handikappade barn. När vi kom fram så fick vi kaffe och fika och hon gick igenom vad vi skulle göra på gården. Senare så kom hennes son, David, på besök och sen kom även hennes man hem, Allan, en man som bäst beskrivs med ordet ”burdus”.

      
          Allan.                         Anna.                 Min nya outfit.                    Jake.        


Nya Zeeländsk spindel.


Dagen efter, den 26:e, var alltså vår första arbetsdag. Vår första uppgift var att stapla ved och efter det fick vi plocka kottar som skulle användas för att starta kaminen med. Men det var inga vanliga svenska kottar, de var enorma! Så stora så att man bara kunde hålla en i handen åt gången, och vi plockade massor. Arbetet med veden och kottarna tog ca fyra timmar, och det var fyra timmar vi skulle arbeta per dag, men vi arbetade ytterligare två timmar, jag med att gödsla och så frön och Yrsa med att rensa ogräs. Men jag vart klar relativt snabbt och fick därför klippa Jake (hunden), men jag missförstod det hela och trodde att jag skulle gå på promenad med honom.  Så när jag kom tillbaka så förklarade Anna att jag skulle klippa honom, men sa att jag kunde göra det någon annan gång.
   Vi försökte än en gång att få internet att fungera men förgäves, så vi bestämde oss för att gå till Vodafone den 28:e, som var vår lediga dag.

Det var bra mycket varmare hos familjen Grant än på vårt hostel, fortfarande kallt, men inte alls lika farligt. I sängen så hade vi ett lakan, två filtar och två täcken - så man höll sig varm.
Gården var liten och mer en hobby än en vinstdrivande gård, dom hade får, lamm, höns, en katt och en hund på gården.
Det var ibland nästintill omöjligt att höra vad Allan sa, han pratade väldigt snabbt och grötigt så man fick ta det man förstod i en mening och gissa vad han sa för att kunna svara, att säga ”ursäkta vad sa du?” tröttnade man snabbt på och när man väl sa det så tog han alltid en paus och funderade på hur han kunde formulera sig på ett annat sätt, trotts att det inte var hans ordval jag hade något problem med, snarare hans sätt att prata på. Men de var båda intresserade av Sverige, vår politik, våra kändisar och massa andra saker jag inte kunde någonting om. 

 
      Lamm och får.


Den 27:e så åkte vi ut till Annas och Allans ”sommarstuga” för att jobba, det var mer ett hus än en stuga och de skulle bo där när de blir för gamla för att ta hand om gården, deras son David hade byggt det åt dem. Det tog ca en timme att åka ut till huset som låg på östkusten, vid havet, och på vägen dit så var det en jäkla massa dimma.
   Väl ute vid stugan så fick vi rensa ogräs, det var kallt och regnigt och jävligt, så vi skyndade på med arbetet och gick sedan in och tog en fika. Det var mycket fika hos familjen Grant, mycket te, och kaffet smakade mest vatten, så man fick dricka mycket. Efter fikapausen så var det dags att sätta igång och måla staketet, det var kallt och jobbigt och man fick hålla på ett bra tag för att överhuvudtaget få färgen att fastna, tillslut gav vi upp. Regnet fick bara färgen att sköljas bort så det var ingen mening att fortsätta, vi försökte få tag på Allan för att säga att det inte var någon mening att han kom ut, men förgäves, så vi fick sitta och vänta på honom.
När han väl kom fram så tog vi en promenad ner till havet och gick även in i skogen. Skogen var väldigt fin, det var en fin brun ton över hela skogen, då marken var täckt av barr.
   När vi väl var tillbaka i Fairfield så klippte jag Jake och Yrsa bakade muffins, vi bytte även till sommartid, så snart… den 24:e eller 28:e oktober tror jag, när Sverige byter till vintertid så blir det tolv timmars skillnad.

    
           skogen.                       Havet. På den där                Dimma.                
                                           kullen låg nya zeelands                                           
                                                      första skola.

    Träna hästar på 
         stranden.


Den 28:e var vår lediga dag, så vi åkte in till centrum för att fixa med jobb och så och åka för att se pingvinerna. Så vi började med att gå till informationscentret för att boka biljetter till pingvinerna och hörde med dem hur man hittade till Department of Labour. Så vi gick till Department of Labour, där det visade sig att dem inte sysslade med jobb, så dom skickade oss vidare till Work and Income. Men på Work and Income sa de att de inte har hand om short term jobb, så de tipsade oss om några ställen vi kunde gå till, Adecco var ett av dem, men vi kunde inte hitta Adecco så vi gav upp och gick och tog en fika istället.
Efter fikat så gick vi till Vodafone, med min laptop för att se om de kunde hjälpa oss och efter ca en timme så var allt fixat och vi hade internet!
   Efter att vi varit och fixat med internet så letade vi vidare efter Adecco och hittade det tillslut, men de kunde inte hjälpa oss eftersom att vi inte hade några CVn med oss, så vi gick till Select, som är ett annat bemanningsföretag, men de kunde inte heller hjälpa oss eftersom att vi inte hade några CVn med oss. Men både Adecco och Select sa att det är ont om jobb i Dunedin och tipsade oss om jobb som fruktplockare eller på vingårdar.



   Efter allt tjafs med arbetsförmedlingar och bemanningsföretag så gick vi tillbaka till informationscentret där bussen skulle avgå ifrån. Och efter att ha väntat i drygt en halvtimme så kom bussen och vi åkte iväg, regnade gjorde det också. Vi stannade först vid Larnach Castle som är Nya Zeelands ända slott och fotade lite, sen åkte vi vidare till ”Penguin Place” där vi såg sälar och tre olika sorters pingviner.
   Min bror fyllde även år denna dag, den lille, Grattis.

    
       Larnach.          Dammen vid Larnach.                En säl.                   En gulögd pingvin.


Mer tänker jag inte uppdatera er idag, men jag uppdaterar er troligtvis igen imorgon eller i övermorgon. Men jag lovar inget. 



På Återseende!